Senaste inläggen
Nu har det äntligen kommit en massa snö, jag älskar verkligen det vita landskapet
och hur tyst det blir runt omkring. Så härligt ljust och fint.
Fick dock känna på att mina muskler kanske inte riktigt var redor för att pulsa i
snön och definitivt inte att skotta snö, men det är BARA träningsvärk i musklerna (hoppas jag).
Och konditionen ligger på botten av havet
Jag kan helt enkelt inte låta bli att skotta, det är så skönt att kunna vara utomhus,
luften är hög och fin och även om det är många minusgrader tycker jag det är skönt.
Hundarna stormtrivs nu när snön kommit och de busar runt för fullt.
Trodde verkligen inte att min 9,5 åriga golden skulle bli valp på nytt… på både
gott och ont…men så länge han är glad så är jag glad.
Rörligare dag för dag
Kommer hela tiden på mig själv med att jag faktiskt blir rörligare och rörligare för varje dag som går att saker blir mindre och mindre jobbigt.
Var och hälsade på mormor i helgen och min sambo påpekade att jag tog mig ur sängen betydligt lättare än för 4 månader sedan då vi var på besök hos henne.
Sängen är fruktansvärt låg och det är svårt att ta sig upp om man är "helt frisk i kroppen"
Denna gången stånkade och stönade jag inte utan kunde resa mig upp utan större problem.
Även när vi rastade hundarna där uppe hos henne så kunde jag även gå upp för en backe själv utan att sambon behövde putta på.
För 4 månader sedan var denna backe skitjobbig kroppsligt att gå uppför och sambon fick putta på hela vägen upp.
Nu när jag gått upp kom jag ihåg vafan för 4 månader sedan kunde jag inte ta mig upp själv.. LYCKA!
Blev så glad över en sån pass liten sak, fasiken jag har blivit starkare :0)
Små små steg i rätt riktning
Usch vad jag är hösttrött eller vinterdeprimerad eller vad man nu ska säga.
Känner att jag inte har lust med nåt alls. Det är bara mörkt och trist just nu.
Mörkt när man går till jobbet och mörkt när man slutar. Solen har inte synts till på flera veckor.
Är sådär disigt hela dagen.
Min kropp känns tung, orkar inte ta tag i nåt, allt är jobbigt...
Usch gnällig idag....
Har till och med inte lust att träna hund och då är det illa, det är annars nåt som lyfter mig, att få
se en lycklig arbetande hund..
Men jag gör så gott jag kan och vi tränar på ändå. Men det är motigt att börja.. och sen går det bara som på räls och det är roligt när man väl håller på.
Skaffade ju en liten Bullmastiffvalp- Bubba
Bubba har nu växt till sig lite från att ha vägt nästan 6kg till att bli 28kg lätt, han är en liten tunnis med låånga ben
han är nu 6 månader gammal. Han är verkligen minstingen i kullen, väger nästan lika som sin minsta syster.
Tycker att det har gått bra att skaffa valp, jag var ju lite orolig hur det skulle gå med lyft och så vidare, men ibörjan gick det bra då lyfte jag lite grann för han vägde ju inte så mycket och ryggen gick med på det ganska så hyfsat.
Nu orkar jag inte lyfta ur honom ur bilen längre så när jag är iväg med honom så får han hoppa ut själv.
Enda smällarna jag åkte på var att jag gärna satt i stol och böjde mig ner för att ge honom ben osv, det var definitivt inget som ryggen tyckte om och det fungerar fortfarande inte att göra så.
Kan inte sitta på en stol och knyta skorna för då stramar skruvarna för mycket.
Nu har det gått 1år sedan operationen och jag måste säga att tiden verkligen har sprungit iväg.
Trodde aldrig att tiden skulle gå så här fort.
Ryggen är nog nu ca 75% bättre än innan operation.
Jag har fortfarande ont men det är mest när jag sitter stilla i samma position för länge på jobbet som jag far lite illa.
Jag har tre stolar jag varierar mellan och sen så står jag lite. Men som sagt vissa dar är man tröttare än andra och då fastnar man gärna på den stol som man sitter sämst på.
Jag får fortfarande ont av att stå stilla på hårda golv men nu för tiden räcker det med att sätta sig en liten stund så är jag på G igen.
Men idag kan jag ändå sitta utan att få förskräckligt ont.
Jag orkar mycket mer efter jobbet, känns som om jag fått tillbaka mitt liv, min fritid som så länge fått ligga på hyllan och vila.
Jag är piggare i huvudet när jag slutade med alla tabletter. Äter idag bara en och annan alvedon i veckan när jag varit igång för mycket, eller typ böjt mig ner för mycket. Typ plocka upp löven från backen...Torka hundarna efter promenaderna.
Det är väl det som är det stora problemet att jag inte kan böja mig för länge för då säger musklerna ifrån, men jag ska försöka träna lite mer på detta så tror jag det ger sig det med.
Som sagt det känns att ett par nivåer är stela, är lite kortare i mina rörelser, kan inte knyta skorna som jag vill men jag kan fortfarande knyta dem :)
Har innan klagat på att jag tappat känslen på utsidan av rumpan. Nu börjar nerverna vakna till liv...
När jag rör vid ärret på ryggen så bränner/skär det till på utsidan av rumpan. Och rör jag på utsidan av rumpan så bränner det till i ärret. Äckligt och det gör ont men förhoppningsvis hittar nerverna varandra som de ska snart och jag slipper detta.
Jag ser det som positivt att det börjar hända grejer
Ibland undrar jag om skruvarna skaver lite om det alltid ska kännas så här i ryggen. Har en brännande känsla och ibland gör det satans ont där skruvarna sitter. Kan inte ligga på rygg på hårda underlag för då känns det som jag ligger på skruvarna för mkt. Vissa dar vill jag bara slita ut dem ur kroppen och andra dar mår jag hur bra som helst och de känns inte alls.
Men jag mår så mycket bättre nu än innan operationen och jag försöker blicka tillbaka på hur jag mådde då för det är så himla lätt att fastna i "nuet".
Men ibland måste man få vara gnällig.
Har en molnande känsla i länden som ibland kan vara lite jobbig men nuför tiden kan jag sätta mig ner eller lägga mig ner så går det över. Känns som om det är musklerna som blir lite överansträngda.
Och blir jag bara bättre på att träna så tror jag att detta kommer ge sig också. (Hoppas jag)
Från att ha ätit en massa tabletter varje dag, tramadol, panodil och diklofenak, till att sedan äta starkare saker. Äter jag typ inga alls idag.
Innan operationen åt jag nog 25-30 tabletter för att orka jobba och sen gick jag direkt hem och la mig, jag hade ingen fritid, jag orkade helt enkelt inte med det. Ryggen var mitt liv.
Gick som i en dimma för att orka med.
Idag när det nu snart har gått ett år sedan operationen äter jag endast en och annan panodil i veckan när jag tagit ut mig för mycket.
Jag kan gå ut långpromenader efter jobbet, jag orkar laga mat på kvällarna utan att stupa helt.
Visst det går lite upp och ner det med. Men det är lätträknat hur många tramadol jag ätit sedan i somras tror jag kan räkna dem på en hand.
Tror dock att jag emellanåt åker på nån inflammation i höfterna och musklerna bak och då tar jag till en och annan diklofenak så släpper det med efter ett par dar.
Men jag är nästan tablettfri om man nu räknar med panodil, som jag kallar sockerpiller i jämförelse med allt annat "starkt" jag åt innan.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 |
4 | 5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
|||
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
|||
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
|||
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
|||
31 |
|||||||||
|