Önskar att jag hade tid till att lyssna på min kropp, vad den orkar med och så..

Tid å tid snarare för dum för mitt eget bästa   , men jag blir tokig och stressad av att se dammråttorna jaga mig över golvet. Är det rörigt omkring mig orkar jag inte koncentrera mig på mig själv.

Alltså får ryggen ta stryk.

Men ibland är ryggvärken värd sin värk bara för att få se att det är rent och snyggt omkring mig.

Att saker och ting blir gjorda, särskilt nu när våren är i antågande, äppelträd som ska klippas, trädgård som ska vårstädas..

Börjar bli stressad över att jag inte fått någon telefontid till min ortoped, ska MRT-röntgas nästa vecka och jag vill veta när operationen tänker bli av.. veta hur lång tid jag har kvar. Hur länge till jag ska stå ut med värken.

Lever med smärta dagligen, förbannade ryggjävel..

men aldrig innan har jag haft så här ont så här länge, brukar iaf ha nån  bra dag när jag kan känna att värktabletterna hjälper litegrann iaf. Att man kan gå en lite längre promenad. Att jobbdagarna inte är lika långa.

Nu kan jag knapra hur mycket som helst och ryggen ger sig inte, den ska göra ont..

Vet inte om det är för att man är så nära en steloperation att man nu inte orkar kämpa mot smärtan mer, slappnar av lite...eller så är den helt enkelt sämre.

För varje minut som går känns det som om ett ryggskott är på väg.

Jag vill ha vår nu, värme.

Kylan gör ju inte att ryggen blir bättre precis.