Rörligare dag för dag

Kommer hela tiden på mig själv med att jag faktiskt blir rörligare och rörligare för varje dag som går att saker blir mindre och mindre jobbigt.

Var och hälsade på mormor i helgen och min sambo påpekade att jag tog mig ur sängen betydligt lättare än för 4 månader sedan då vi var på besök hos henne.

Sängen är fruktansvärt låg och det är svårt att ta sig upp om man är "helt frisk i kroppen"

Denna gången stånkade och stönade jag inte utan kunde resa mig upp utan större problem.

Även när vi rastade hundarna där uppe hos henne så kunde jag även gå upp för en backe själv utan att sambon behövde putta på.

För 4 månader sedan var denna backe skitjobbig kroppsligt att gå uppför och sambon fick putta på hela vägen upp.

Nu när jag gått upp kom jag ihåg vafan för 4 månader sedan kunde jag inte ta mig upp själv.. LYCKA!

Blev så glad över en sån pass liten sak, fasiken jag har blivit starkare :0)

Små små steg i rätt riktning

Usch vad jag är hösttrött eller vinterdeprimerad eller vad man nu ska säga.

Känner att jag inte har lust med nåt alls. Det är bara mörkt och trist just nu.

Mörkt när man går till jobbet och mörkt när man slutar. Solen har inte synts till på flera veckor.

Är sådär disigt hela dagen.

Min kropp känns tung, orkar inte ta tag i nåt, allt är jobbigt...

Usch gnällig idag....

Har till och med inte lust att träna hund och då är det illa, det är annars nåt som lyfter mig, att få

se en lycklig arbetande hund..

Men jag gör så gott jag kan och vi tränar på ändå. Men det är motigt att börja.. och sen går det bara som på räls och det är roligt när man väl håller på.

Skaffade ju en liten Bullmastiffvalp- Bubba

Bubba har nu växt till sig lite från att ha vägt nästan 6kg till att bli 28kg lätt, han är en liten tunnis med låånga ben

han är nu 6 månader gammal. Han är verkligen minstingen i kullen, väger nästan lika som sin minsta syster.

Tycker att det har gått bra att skaffa valp, jag var ju lite orolig hur det skulle gå med lyft och så vidare, men ibörjan gick det bra då lyfte jag lite grann för han vägde ju inte så mycket och ryggen gick med på det ganska så hyfsat.

Nu orkar jag inte lyfta ur honom ur bilen längre så när jag är iväg med honom så får han hoppa ut själv.

Enda smällarna jag åkte på var att jag gärna satt i stol och böjde mig ner för att ge honom ben osv, det var definitivt inget som ryggen tyckte om och det fungerar fortfarande inte att göra så.

Kan inte sitta på en stol och knyta skorna för då stramar skruvarna för mycket.

Nu har det gått 1år sedan operationen och jag måste säga att tiden verkligen har sprungit iväg.
Trodde aldrig att tiden skulle gå så här fort.

Ryggen är nog nu ca 75% bättre än innan operation.

Jag har fortfarande ont men det är mest när jag sitter stilla i samma position för länge på jobbet som jag far lite illa.

Jag har tre stolar jag varierar mellan och sen så står jag lite. Men som sagt vissa dar är man tröttare än andra och då fastnar man gärna på den stol som man sitter sämst på.

Jag får fortfarande ont av att stå stilla på hårda golv men nu för tiden räcker det med att sätta sig en liten stund så är jag på G igen.

Men idag kan jag ändå sitta utan att få förskräckligt ont.

Jag orkar mycket mer efter jobbet, känns som om jag fått tillbaka mitt liv, min fritid som så länge fått ligga på hyllan och vila.

Jag är piggare i huvudet när jag slutade med alla tabletter. Äter idag bara en och annan alvedon i veckan när jag varit igång för mycket, eller typ böjt mig ner för mycket. Typ plocka upp löven från  backen...Torka hundarna efter promenaderna.

Det är väl det som är det stora problemet att jag inte kan böja mig för länge för då säger musklerna ifrån, men jag ska försöka träna lite mer på detta så tror jag det ger sig det med.

Som sagt det känns att ett par nivåer är stela, är lite kortare i mina rörelser, kan inte knyta skorna som jag vill men jag kan fortfarande knyta dem :)