Rörligare dag för dag

Kommer hela tiden på mig själv med att jag faktiskt blir rörligare och rörligare för varje dag som går att saker blir mindre och mindre jobbigt.

Var och hälsade på mormor i helgen och min sambo påpekade att jag tog mig ur sängen betydligt lättare än för 4 månader sedan då vi var på besök hos henne.

Sängen är fruktansvärt låg och det är svårt att ta sig upp om man är "helt frisk i kroppen"

Denna gången stånkade och stönade jag inte utan kunde resa mig upp utan större problem.

Även när vi rastade hundarna där uppe hos henne så kunde jag även gå upp för en backe själv utan att sambon behövde putta på.

För 4 månader sedan var denna backe skitjobbig kroppsligt att gå uppför och sambon fick putta på hela vägen upp.

Nu när jag gått upp kom jag ihåg vafan för 4 månader sedan kunde jag inte ta mig upp själv.. LYCKA!

Blev så glad över en sån pass liten sak, fasiken jag har blivit starkare :0)

Små små steg i rätt riktning

Nu har det gått 1år sedan operationen och jag måste säga att tiden verkligen har sprungit iväg.
Trodde aldrig att tiden skulle gå så här fort.

Ryggen är nog nu ca 75% bättre än innan operation.

Jag har fortfarande ont men det är mest när jag sitter stilla i samma position för länge på jobbet som jag far lite illa.

Jag har tre stolar jag varierar mellan och sen så står jag lite. Men som sagt vissa dar är man tröttare än andra och då fastnar man gärna på den stol som man sitter sämst på.

Jag får fortfarande ont av att stå stilla på hårda golv men nu för tiden räcker det med att sätta sig en liten stund så är jag på G igen.

Men idag kan jag ändå sitta utan att få förskräckligt ont.

Jag orkar mycket mer efter jobbet, känns som om jag fått tillbaka mitt liv, min fritid som så länge fått ligga på hyllan och vila.

Jag är piggare i huvudet när jag slutade med alla tabletter. Äter idag bara en och annan alvedon i veckan när jag varit igång för mycket, eller typ böjt mig ner för mycket. Typ plocka upp löven från  backen...Torka hundarna efter promenaderna.

Det är väl det som är det stora problemet att jag inte kan böja mig för länge för då säger musklerna ifrån, men jag ska försöka träna lite mer på detta så tror jag det ger sig det med.

Som sagt det känns att ett par nivåer är stela, är lite kortare i mina rörelser, kan inte knyta skorna som jag vill men jag kan fortfarande knyta dem :)

Har innan klagat på att jag tappat känslen på utsidan av rumpan. Nu börjar nerverna vakna till liv...

När jag rör vid ärret på ryggen så bränner/skär det till på utsidan av rumpan. Och rör jag på utsidan av rumpan så bränner det till i ärret. Äckligt och det gör ont men förhoppningsvis hittar nerverna varandra som de ska snart och jag slipper detta.

Jag ser det som positivt att det börjar hända grejer   

Från att ha ätit en massa tabletter varje dag, tramadol, panodil och diklofenak, till att sedan äta starkare saker. Äter jag typ inga alls idag.

Innan operationen åt jag nog 25-30 tabletter för att orka jobba och sen gick jag direkt hem och la mig, jag hade ingen fritid, jag orkade helt enkelt inte med det. Ryggen var mitt liv.

Gick som i en dimma för att orka med.

Idag när det nu snart har gått ett år sedan operationen äter jag endast en och annan panodil i veckan när jag tagit ut mig för mycket.

Jag kan gå ut långpromenader efter jobbet, jag orkar laga mat på kvällarna utan att stupa helt.

Visst det går lite upp och ner det med. Men det är lätträknat hur många tramadol jag ätit sedan i somras tror jag kan räkna dem på en hand.

Tror dock att jag emellanåt åker på nån inflammation i höfterna och musklerna bak och då tar jag till en och annan diklofenak så släpper det med efter ett par dar.

Men jag är nästan tablettfri om man nu räknar med panodil, som jag kallar sockerpiller i jämförelse med allt annat "starkt" jag åt innan.

Tror jag har börjat använda ryggen som förr jag böjer mig mkt mer nuför tiden på gott och ont. Vissa dar inga problem alls andra dar känns det att det sitter skruvar och att ryggen är stel. Jag har svårt att ta på mig stövlar med båda händer jag når liksom inte ner. Men man hittar tekniker för det med.

Det jag känner är att jag inte kan pressa ryggen till att nå saker, den tar emot helt enkelt och pressar jag den gör det satans ont efteråt...

Tiden har gått jättefort.

Idag mår jag ganska bra vissa dagar i allafall.

Jag äter i stort sett inga tabletter alls. Jag tar en eller två panodil var tredje dag kanske och då är det för att jag varit igång för mycket eller gjort nåt som ryggen inte gillar.

Från att ha ätit 15-25 tabletter om dagen till att inte äta några kunde jag inte föreställa mig innan. Jag har knaprat tabletter så länge jag minns. Fick mitt första ryggskott för snart 9år sedan och det var då det började. Så i 7-8 år har jag knaprat tabletter och då inte bara panodil utan starkare saker.

Jag är inte smärtfri men smärtan är under kontroll.

Om jag lyssnar på min kropp och ger fan i att använda ryggen som en "hävstång" så går det rätt bra i vardagen. Om jag ger fan i att göra allt på en gång, ger fan i att rivstarta med träning, promenader mm så går det bra.

Jag försöker träna så gott jag kan. När jag tränar känner jag att ryggen mår bättre. Allt handlar om att träna bålstabiliteten, för att avlasta ryggen.

Jag kan fortfarande inte gå så mycket som jag vill men det kan ju vara för att jag gör för mycket runt omkring. Och att jag har för bråttom fram.

Vet att jag måste ta det lite lugnare att ryggen måste få sin tid. ja jag vet.. hela huvudet ska bara fatta det...

Jag känner att jag blir mer och mer rörlig i rygg och muskler. Jag orkar betydligt mer och mer dag för dag.

Visst jag har mina dåliga dagar, men oftast vet jag då varför.

Detta är tejpningen som min sjukgymnast gjorde.

Hon klippte kanterna så de blev runda för hon tyckte att det höll bättre då.

Jag har nu köpt egen tejp på intersport och då kan man välja färg så nu kommer jag ha beige tejp.

Blir ju sambon som får tejpa då det är lite svårt att nå ländryggen själv.

Ska bli intressant att se om det kan hjälpa mina onda muskler mm.

Ja som sagt min sjukgymnast som jag knappt ändå har träffat under resans gång tycker nu att vi är färdiga med varandra. Hon tycker att jag kan det jag ska och att jag är påläst och kan min sak när det gäller träning. Visst jag har ju haft ryggproblem  x antal år men det hade ju varit skönt med nån som sparkade lite på en.

Jag kan som sagt höra av mig till henne när jag får problem eller om det är nåt jag undrar.

Hon tejpade iaf min rygg med kinesisk tejp (?) ja några blåa stora remsor över hela ländryggen som en stor sol. Detta ska hjälpa muskler att jobba mm, så jag kunde bara titta in till henne ett par ggr för omtejning ifall det fungerade...

Och hur vet jag att det fungerar på ett bra sätt?

Jo jag känner ju att musklerna jobbar på ett annat sätt men frågan är om inte musklerna jobbar för mkt för jag tycker jag får mer ont och blir tröttare... jaja tiden får utvisa...

Kanske kan mina muskler börja jobba jämnt, just nu är jag sned i muskulaturen för ena sidan jobbar mer än den andra, den ena sidan är väldigt väldigt klen så då tar andra sidan över....

Träning, träning och åter träning