Har haft en hel del problem med korsetten under resans gång.

Innan jag åkte inför operation provade jag den hemma och den satt riktigt tight och jag kunde inte spänna in den för fullt för då hade jag kvävts.

När jag provade ut den så sa hon på ortopedtekniska att ja det är ju vanligt att man går upp efter operationen så jag syr inte in den mer. Jag påtalade för henne att jag tänker gå ner i vikt men det tvivlade hon på kändes det som. Men korsetten syddes ändå tight.

Efter operationen dag 2 skulle korsetten på. Kunde då konstatera att den var för stor och inte gick att dra åt som den skulle. Sjukgymnasten Staffan och personalen på avd samt min läkare Arne undrade vad som hänt. Undrade om hon verkligen hade sytt dem rätt eller om jag hade rasat i vikt. Visst hade jag ju svält mig lite innan operationen men inte så att den kunde bli så stor. Problemet var att korsetten var ju sydd i Växjö och de i Karlshamn hade inte samma korsett men en snäll tant på ortopedtekniska i Karlshamn tog ändå på sig att försöka sy in den lite.

Efter nån dag kom hon tillbaka med den och hon hade sytt in den ca 9cm så nu äntligen satt den som en smäck. Den andra korsetten skulle jag få lämna in i Växjö.

När jag kom hem lämnades den andra korsetten in och syddes in 15cm. Tänkte ju perfekt då har jag två ett bra tag att skifta mellan. Men det tog inte lång tid innan jag bottnade den första korsetten igen.... är kardborreband så man har lite att gå på.

Sambon hjälpte till att mäta hur mycket den kunde sys in till och kom fram till 12cm. Sagt och gjort lämnades den korsetten också in till ortopedtekniska i Växjö för ny insyning. Så den ena korsetten är nu insydd 20-21cm och den andra 15cm. Och jag är ju inte säker på att vi är färdiga ännu...

Jag har ändå inte nämvärt gått ner mycket i vikt utan jag har tappat så förbannat med muskler eller rättare sagt jag har inga mag eller ryggmuskler kvar..

Tycker ändå det är dåligt av ortopedtekniska att inte veta sånt att inte göra de mer tighta för som sagt de har ju kardborreband. Men visst det är ju lättare att sy in än att göra en ny som är större. Och det är ju gratis för mig att sy in dem. Jag har ju redan betalat 245kr stycket för dem och sen ingår all ändring av dem.

Som sagt nu har jag haft bra många dagar på rad och då kommer mer värk som ett brev på posten.

Vet inte om det är för att jag varit mer aktiv och att jag nu har "träningsvärk" i ryggen eller om det

är för att katten hoppade på mig i går så att det blixtrade till i ryggen rejält. Katterna hade maratonlöpning i huset igår och ena katten tog genvägen över sängen där givetvis jag låg i vägen så hon landade på min mage. Vilket gjorde att jag i ren reflex värjde mig genom en hastig rörelse. Och då blixtrade det till och har inte riktigt släppt ännu.

Har haft ett par bra dagar över helgen och då har jag även varit lite mer i farten.

Testade att gå en liten längre runda "lilla rundan runt skolan" gick hyffsat fick stanna ett par gånger och hämta andan, dels för att ryggen sa ifrån lite och dels för att det är pytte lite uppförsbacke och min kondis är totalt borta. Blev nästan andfådd   

Har även kunnat dra ner rejält på tablettintaget. Hoppar ibland över tabletterna för att värken inte är så farlig. Innan så sa ryggen ifrån lång tid innan jag kunde ta nya tabletter igen. Så värken har gått ner betydligt.

Men å andra sidan vet jag ju att bra dagar innebär dåliga dagar. För det är ju bara en tidsfråga innan bakslagen kommer igen...   

Har mer ont just nu, tror att kylan ställer till det lite.

Men det är bara att äta mer tabletter och hålla sig mer stilla så

är smärtan under kontroll, eller rättare sagt någolunda iaf.

Har lånat ut min kära vovve Fabian till en vän som går terapihundsutbildning så blir han godkänd så blir han utbildad terapihund   

Min vän fick sälja sin hund och köpte valp istället och fick då låna Fabian för att

kunna slutföra utbildningen.

Skönt för Fabian att få hitta på något nu när matte inte kan träna eller gå några längre promenader.

Han har börjar bli lite tjock så husse har även lovat att bättra sig med mer motion för dem båda.

Och så slipper jag få så dåligt samvete för att Fabian bara är hemma och servar mig med allt jag tappar.

Nu har det gått lite mer än 4 veckor sedan operationen och jag tycker jag gör framsteg dag för dag.

När jag kom hem kunde jag gå till brevlådan (25m) och nu kan jag gå till "hästsläpet" vilket är 150m bort. Visst bara på bra dagar men det går ändå framåt.

För fyra veckor sedan var det tufft att gå i trappor gick sakta och jag fick gå med ett ben i taget. Nu går jag normalt upp.

Nu kan jag även duscha utan att tuppa av. Kan stå utan korsetten en bra stund utan att det börjar svajja i huvudet. Och sambon slipper känna sig stressad över att jag kanske rasar ihop på golvet.

Kommer ju alltid att behöva hjälp att tvätta benen då jag inte får böja i höften mer än 30-40 grader.

Har numera även kommit på hur man klär på sig byxorna med griptången och hur strumppådragaren fungerar utan att jag behöver svära en lång ramsa för mig själv.  

Orkar numera stå upp när jag ska äta, så himla skönt att slippa ligga raklång i sängen varje gång man ska äta.

Jag äter fortfarande max dos av Alvedon och Tramadol men jag slipper iaf peta i mig starkare saker.

Korsetten med alla fyra metallpinnarna i bak i ryggen har jag på mig dygnet runt. Tas bara av vid dusch.

När jag blir frisk för det är väl så man får ser det, att få slippa ryggvärken, kunna göra det som alla andra kallar vardag.

När jag slipper skiten med ryggen ska jag:

Bowla för det var många år sedan jag kunde det.

Gå på Bio tänk att kunna sitta så länge utan att få ont.

Träna Spinning och Bodypump

Gå på stan efter jobbet. Kunna göra något mer än att bara jobba.

Kunna göra saker spontant utan att vara rädd att ryggen ska rasa.

Springa i skogen.

Springa på agilitybanan med hunden. Träna viltspår.

Skaffa en valp en Bullmastiff.

Ta mig en ridtur på häst.

Kommer fylla på listan när jag kommer på mer för att bygga upp lite mål för mig själv se bortom rehabtiden, få önska att steloperationen gjorde susen och att jag en dag ska få bli smärtfri.

Idag var det dags fö att ta bort de 22 clipsen i ryggen.

Lliggtransporten kom och hämtade mig vid 10:00 och sen bar det iväg till ortopedmottagningen.

Givetvis skulle jag ta bort clipsen allra längst ner i korridoren och fick stå där och vänta i ca 10min. Kände att ryggen höll på att ge upp. Valde att ligga ner när clipsen togs bort för att vila mig lite och det var ju tur det för det gjorde satans ont, det nöp och det sved. Som tur var sköterskan duktig och snabb.

Efter det fick jag gå den långa korridoren tillbaka till receptionen där jag skulle träffa min sjukgymnast som kom ganska snabbt så jag slapp stå och vänta. Vi fick ett rum vi skulle vara i och gissa om det inte också var allra längst ner i korridoren i samma rum som jag nyss varit i... Pratade lite och hon hade väl inte så mycket att ge mig, då hon uppfattade mig som väldigt pigg och påläst. Fick lite enklare övningar som tå och hälhävningar, bukandning och spänma magmusklerna, benböj mot vägg med max vinkel i höft på 30 grader och sen armhävning stående mot vägg.

När vi var klara gick jag ut och ringde sjukresor för en liggande transport och väntetiden skulle vara max 1h och 15min, skulle bli hämtad vid huvudentrén.

Ställde mig och lutade mig mot en blomkruka och kände mig utstirrad, folk undrar ju varför man inte sätter sig..

Stod en halvtimme innan jag tänkte ge upp då kom en sköterska ut från ortopeden och sa att transporten kommit och väntade på mig bakhållet. suck..

Väl hemma var jag trött som en gnu, värmde lite mat i micron sen låg jag ner hela dagen.

Blev väckt prick klockan 05:00.

Temp och tryck togs och sen var det dags för dusch och på med rena kläder med skjortan bakochfram.

Fick inte ta min lugnande tablett förrän Operationsläkaren Arne pratat med mig.

Arne kom strax innan halv åtta och pratade lite med mig och ritade på min arm vilka diskar som skulle opereras

L4-S1.

Sen fick jag min lugnande tablett och minuterna efter åkte jag direkt ner till operationen, så tabletten hade ju inte hunnit verka sån mkt. Så när jag träffade narkossköterskan började jag gråta, jag vet egentligen inte varför men jag var så himla nervös. Narkossköterskorna var så himla goa och pratade på så jag glömde lite tid och rum.

Så fort jag kom in i operationssalen gav de mig sövningsmedel intravenöst ganska så snabbt så hela rummet började snurra och jag somnade sött.

Uppvaket

Var tyvärr ingen dans på rosor, jag minns att jag började hyperventilera för att jag hade så ont och maskinerna började pipa runt mig, syresättningen blev ju därmed strypt. Snabbt som attan kom flera sköterskor och frågade hur ont jag hade på skalan 1-10 och jag svarade snart 9,5 ojdå sa de, då börjar du skrika snart då, japp svarade jag.

Fick mängder med morfin och fick vända på mig till sidan för att trycket i ryggen skulle släppa.

Och sen somnade jag nog om.

Fick en hel del smärtlindring under tiden jag låg där och efter ett par timmar piggnade jag till och fick komma upp till avdelningen igen.

Kände mig förvånansvärt pigg då.

Min kära sambo kom och besökte mig och hade med sig en Barbara Bukowski nalle till mig som jag låg och kramade hela natten sen.