Nu har det äntligen kommit en massa snö, jag älskar verkligen det vita landskapet

och hur tyst det blir runt omkring. Så härligt ljust och fint.

Fick dock känna på att mina muskler kanske inte riktigt var redor för att pulsa i

snön och definitivt inte att skotta snö, men det är BARA träningsvärk i musklerna (hoppas jag).

Och konditionen ligger på botten av havet   

Jag kan helt enkelt inte låta bli att skotta, det är så skönt att kunna vara utomhus,

luften är hög och fin och även om det är många minusgrader tycker jag det är skönt.

Hundarna stormtrivs nu när snön kommit och de busar runt för fullt.

Trodde verkligen inte att min 9,5 åriga golden skulle bli valp på nytt… på både

gott och ont…men så länge han är glad så är jag glad.

Usch vad jag är hösttrött eller vinterdeprimerad eller vad man nu ska säga.

Känner att jag inte har lust med nåt alls. Det är bara mörkt och trist just nu.

Mörkt när man går till jobbet och mörkt när man slutar. Solen har inte synts till på flera veckor.

Är sådär disigt hela dagen.

Min kropp känns tung, orkar inte ta tag i nåt, allt är jobbigt...

Usch gnällig idag....

Har till och med inte lust att träna hund och då är det illa, det är annars nåt som lyfter mig, att få

se en lycklig arbetande hund..

Men jag gör så gott jag kan och vi tränar på ändå. Men det är motigt att börja.. och sen går det bara som på räls och det är roligt när man väl håller på.

Ibland undrar jag om skruvarna skaver lite om det alltid ska kännas så här i ryggen. Har en brännande känsla och ibland gör det satans ont där skruvarna sitter. Kan inte ligga på rygg på hårda underlag för då känns det som jag ligger på skruvarna för mkt. Vissa dar vill jag bara slita ut dem ur kroppen och andra dar mår jag hur bra som helst och de känns inte alls.

Men jag mår så mycket bättre nu än innan operationen och jag försöker blicka tillbaka på hur jag mådde då för det är så himla lätt att fastna i "nuet".

Men ibland måste man få vara gnällig.

Har en molnande känsla i länden som ibland kan vara lite jobbig men nuför tiden kan jag sätta mig ner eller lägga mig ner så går det över. Känns som om det är musklerna som blir lite överansträngda.

Och blir jag bara bättre på att träna så tror jag att detta kommer ge sig också. (Hoppas jag)

Oj vad tiden sprungit iväg fort.Nu är jag tbx och ska försöka skriva lite hur tiden fram hit har varit samt hur läget är nu 1 år senare.

Det börjar bli dags att ta tag i vikten igen men det känns inte helt lätt när man bara går hemma och skräpar och inte kan röra på sig.

Jag har iallafall hållt mina -15kg och inte gått upp något sedan operationen så jag försöker intala mig att vara stolt över detta iallafall. Men en 15kg till hade ju inte varit fel. Men jag ska inte ha bråttom, ska gå ner sakta men säkert så tror jag det blir lättare att hålla. Måste jobba på mina matvanor. Jag vet precis vad jag ska äta, jag vet i stort sett hur många kalorier det mesta innehåller. Jag kan det teoretiska men ska bara lyckas ta det till mig i praktiken. Men jag jobbar på det. Jag är en matmissbrukare, jag vet ju om det och det är väl ett steg i rätt riktning till att få ett "friskt" tänk till mat. Tror att om ryggen blir bättre att det även blir lättare att hålla modet uppe kring träning och mat. Slippa få bakslag hela tiden. Att hela tiden behöva klättra upp på stegen igen.

Jag vet när mitt tänk till maten gick fel från början, jag vet när jag äter vad det är som gör det. Och även vad som gör att jag svälter mig. Och jag jobbar på det. Men rom byggdes inte på en dag...

Jag är en tjockis som jobbar på att bli normalstor. Ska bara lära mig att äta rätt saker i rätt mängder och även att inte svälta mig, för jag kan ibland gå flera dagar utan mat och sen blir det ju bara fel.

Så skönt att solen har börjat titta fram. Känna att våren är på väg. Det är riktigt varmt idag, ca 11 grader och ingen blåst.

Njuter av att jag kan sitta ute och njuta en stund. Blir så mycket piggare.

Skönt att ryggen är lite bättre just nu så jag kan vara ute och njuta en stund.

En sak som gnager sig fast i mig nu när jag har börjat kunna röra mig litegrann bland folk är vad folk ska tänka om mig.. tänk om de tänker "jaha hon kan handla men inte jobba" jag vet inte varför jag tänker så men jag gör det. Men skulle jag däremot träffa en sjukskriven kollega i affären så skulle jag snarare tänka å vad roligt att hon är utanför huset. Å vad roligt att se att hon är på benen. Jag skulle aldrig tänka som jag tror folk tänker om mig. 

Man känner sig nästan dum när man handlar och är ute bland folk och att man är sjukskriven och inte kan jobba. Tror hela tiden att folk tänker negativt och tror att man är "en av dem som fuskar med sjukskrivningar och bidrag mm."

Försöker tänka att det faktiskt är ett steg i rehaben att kunna röra på sig och att folk faktiskt inte tänker så om en. Hoppas iaf att kunna börja jobba lite smått om en månad eller två.

Idag har jag börjat äta glykosamin. Har så förbaskat ont i lederna i händerna, kan inte knyta händerna och kan inte greppa något. Nätterna och mornarna är värst.

Har haft detta ganska länge men inte så här farligt. Har väl alltid haft svårt att greppa smörkniven på mornarna men har tänkt att det är normalt eftersom jag kan ha en tendens att knyta mina händer hårt när jag sover.

Fick även förbaskat  ont för ett par månader sedan när jag jobbade, men trodde att jag knappat för mycket på tangentbordet och att det var det som var orsaken. Men nu när jag går hemma och skräpar tänkte jag att det kanske har med att jag stickat, har slutat med det och händerna värker ändå så in i helvete.

Tänker även på det när jag sover om jag vaknar med knytna händer men det verkar inte som det just nu iaf. Ska testa att tejpa fingrarna några nätter för att undkomma det problemet. Så nu ska jag iaf testa glukosamin en månad för att se om symtomen minskar sen ska jag gå till läkaren...