Har innan klagat på att jag tappat känslen på utsidan av rumpan. Nu börjar nerverna vakna till liv...

När jag rör vid ärret på ryggen så bränner/skär det till på utsidan av rumpan. Och rör jag på utsidan av rumpan så bränner det till i ärret. Äckligt och det gör ont men förhoppningsvis hittar nerverna varandra som de ska snart och jag slipper detta.

Jag ser det som positivt att det börjar hända grejer   

Ibland undrar jag om skruvarna skaver lite om det alltid ska kännas så här i ryggen. Har en brännande känsla och ibland gör det satans ont där skruvarna sitter. Kan inte ligga på rygg på hårda underlag för då känns det som jag ligger på skruvarna för mkt. Vissa dar vill jag bara slita ut dem ur kroppen och andra dar mår jag hur bra som helst och de känns inte alls.

Men jag mår så mycket bättre nu än innan operationen och jag försöker blicka tillbaka på hur jag mådde då för det är så himla lätt att fastna i "nuet".

Men ibland måste man få vara gnällig.

Har en molnande känsla i länden som ibland kan vara lite jobbig men nuför tiden kan jag sätta mig ner eller lägga mig ner så går det över. Känns som om det är musklerna som blir lite överansträngda.

Och blir jag bara bättre på att träna så tror jag att detta kommer ge sig också. (Hoppas jag)

Från att ha ätit en massa tabletter varje dag, tramadol, panodil och diklofenak, till att sedan äta starkare saker. Äter jag typ inga alls idag.

Innan operationen åt jag nog 25-30 tabletter för att orka jobba och sen gick jag direkt hem och la mig, jag hade ingen fritid, jag orkade helt enkelt inte med det. Ryggen var mitt liv.

Gick som i en dimma för att orka med.

Idag när det nu snart har gått ett år sedan operationen äter jag endast en och annan panodil i veckan när jag tagit ut mig för mycket.

Jag kan gå ut långpromenader efter jobbet, jag orkar laga mat på kvällarna utan att stupa helt.

Visst det går lite upp och ner det med. Men det är lätträknat hur många tramadol jag ätit sedan i somras tror jag kan räkna dem på en hand.

Tror dock att jag emellanåt åker på nån inflammation i höfterna och musklerna bak och då tar jag till en och annan diklofenak så släpper det med efter ett par dar.

Men jag är nästan tablettfri om man nu räknar med panodil, som jag kallar sockerpiller i jämförelse med allt annat "starkt" jag åt innan.

Tror jag har börjat använda ryggen som förr jag böjer mig mkt mer nuför tiden på gott och ont. Vissa dar inga problem alls andra dar känns det att det sitter skruvar och att ryggen är stel. Jag har svårt att ta på mig stövlar med båda händer jag når liksom inte ner. Men man hittar tekniker för det med.

Det jag känner är att jag inte kan pressa ryggen till att nå saker, den tar emot helt enkelt och pressar jag den gör det satans ont efteråt...

Oj vad tiden sprungit iväg fort.Nu är jag tbx och ska försöka skriva lite hur tiden fram hit har varit samt hur läget är nu 1 år senare.