Idag var det dags fö att ta bort de 22 clipsen i ryggen.

Lliggtransporten kom och hämtade mig vid 10:00 och sen bar det iväg till ortopedmottagningen.

Givetvis skulle jag ta bort clipsen allra längst ner i korridoren och fick stå där och vänta i ca 10min. Kände att ryggen höll på att ge upp. Valde att ligga ner när clipsen togs bort för att vila mig lite och det var ju tur det för det gjorde satans ont, det nöp och det sved. Som tur var sköterskan duktig och snabb.

Efter det fick jag gå den långa korridoren tillbaka till receptionen där jag skulle träffa min sjukgymnast som kom ganska snabbt så jag slapp stå och vänta. Vi fick ett rum vi skulle vara i och gissa om det inte också var allra längst ner i korridoren i samma rum som jag nyss varit i... Pratade lite och hon hade väl inte så mycket att ge mig, då hon uppfattade mig som väldigt pigg och påläst. Fick lite enklare övningar som tå och hälhävningar, bukandning och spänma magmusklerna, benböj mot vägg med max vinkel i höft på 30 grader och sen armhävning stående mot vägg.

När vi var klara gick jag ut och ringde sjukresor för en liggande transport och väntetiden skulle vara max 1h och 15min, skulle bli hämtad vid huvudentrén.

Ställde mig och lutade mig mot en blomkruka och kände mig utstirrad, folk undrar ju varför man inte sätter sig..

Stod en halvtimme innan jag tänkte ge upp då kom en sköterska ut från ortopeden och sa att transporten kommit och väntade på mig bakhållet. suck..

Väl hemma var jag trött som en gnu, värmde lite mat i micron sen låg jag ner hela dagen.

Blev väckt prick klockan 05:00.

Temp och tryck togs och sen var det dags för dusch och på med rena kläder med skjortan bakochfram.

Fick inte ta min lugnande tablett förrän Operationsläkaren Arne pratat med mig.

Arne kom strax innan halv åtta och pratade lite med mig och ritade på min arm vilka diskar som skulle opereras

L4-S1.

Sen fick jag min lugnande tablett och minuterna efter åkte jag direkt ner till operationen, så tabletten hade ju inte hunnit verka sån mkt. Så när jag träffade narkossköterskan började jag gråta, jag vet egentligen inte varför men jag var så himla nervös. Narkossköterskorna var så himla goa och pratade på så jag glömde lite tid och rum.

Så fort jag kom in i operationssalen gav de mig sövningsmedel intravenöst ganska så snabbt så hela rummet började snurra och jag somnade sött.

Uppvaket

Var tyvärr ingen dans på rosor, jag minns att jag började hyperventilera för att jag hade så ont och maskinerna började pipa runt mig, syresättningen blev ju därmed strypt. Snabbt som attan kom flera sköterskor och frågade hur ont jag hade på skalan 1-10 och jag svarade snart 9,5 ojdå sa de, då börjar du skrika snart då, japp svarade jag.

Fick mängder med morfin och fick vända på mig till sidan för att trycket i ryggen skulle släppa.

Och sen somnade jag nog om.

Fick en hel del smärtlindring under tiden jag låg där och efter ett par timmar piggnade jag till och fick komma upp till avdelningen igen.

Kände mig förvånansvärt pigg då.

Min kära sambo kom och besökte mig och hade med sig en Barbara Bukowski nalle till mig som jag låg och kramade hela natten sen.