Nu har jag varit igång för mycket igen.....

Nu blixtrar det i ryggen som tusan och inte blir det ju bättre av att jag nyser hela tiden.

Måste verkligen lära mig att inte sitta ner på golv och pyssla med saker för min rygg orkar inte med det ännu.

Fungerar kanon att sitta ner när jag väl gör det, gör inte ont någonstanns, men sen så biter det en i häcken till tusen. Så idag får jag sota för att jag satt ner och klippte klorna på hunden och lite annat igår...

Suck.....

Men som sagt sjukgymnasten sa att det kan vara så här, eller det är så här, min rygg jobbar just nu som en hävstång och det blir för tungt för musklerna.

Och inte blir det bättre heller av att jag börjar känna att en förkylning är på intågande... brukar alltid sätta sig i ryggmusklerna...

Hade ju som sagt hoppats på att slippa detta huggeri i ryggen efter operationen. Men musklerna behöver bli starkare och det är de som hugger just nu, hoppas jag.....

Det har nu gått 6 månader sedan operationen och jag tycker tiden springer fram.

Jag har nu helt slutat med Tramadolen vilket var ett helvete, denna jävla abstinens säger jag bara.

Jag tar bara någon panodil vid behov vilket betyder att jag i stort sett är TABLETTFRI!!!

Jag minns inte när jag senast var det. Det måste vara flera, flera år sedan, ja minst 6år.

6 jävla år har jag käkat piller dygnet runt, inte en dag utan.

Så det känns så konstigt att inte öppna lådan till tabletterna på morgonen, vilken vana det har blivit... usch..

Jag har fortfarande ryggvärk men den är under kontroll så länge jag tar det lite lugnt med träning och på fritiden.

Märker att värken kommer lite fortare nu vid aktivitet men tro fan inga tabletter som bromsa.

Jag hoppas verkligen detta kommer hålla i sig.

Idag  började jag även jobba 50% och jag tror det kommer fungera bra.

Så först nu börjar jag känna att operationen kanske var värd all sin möda och att det kanske finns lite hopp om att bli smärtfri en dag.

Nu har jag varit igång för mycket igen och då kommer givetvis bakslaget som ett brev på posten.

Ja jag vet att jag ska ta det lite lugnare och lyssna på min kropp men om jag aldrig utmanar den så

vet jag ju inte vad kropphelvetet orkar med. Och nu vet jag att jag inte orkade. Har en molnande värk i länden. Känns som om jag släpar en sandsäck efter mig att någon drar mig bakåt, en konstig känsla. Känner skruvarna väl, känns som om jag går med en ryggplatta i länden. Ja som sagt går inte att beskriva denna sorts värk.

Även musklerna krampar mer än vanligt, släpar ena benet efter mig för skinkmusklen inte orkar dra som den ska.

Har även kommit på att vila ryggen i soffan inte är en bra idé. När jag lägger mig i soffan så känns inte ryggen alls men när jag ska ta mig upp därifrån så hugger och spökar ryggen så in i.... vet inte varför, tror soffan är för hård..

Ja detta blev en konstigt inlägg. Men min rygg är konstig just nu.

Ska försöka ta det lite lugnare framöver och bara njuta av att jag är tillbaka på jobbet igen, dock bara 2h om dagen men lite är bättre än inget, och just nu orkar jag inte mer ändå. Får se om 3 veckor om jag orkar gå upp lite i tid.

Har hittat mina anteckningar från sjukhuset om vad som hände dagarna jag var inlagd och tänkte försöka plita ner lite av det.

Opererades torsdagen

Fredag:

Dränet borttaget.

Fick stå upp med hjälp av sjukgymnasten. Låg på rygg och fick rulla över på mage, ner med ena benet i golvet och sen häva mig upp med armarna så att ryggen hela tiden var rak. Gick men det var inte lätt.

Lyckades trampa lite med fötterna sedan blev jag yr och var tvungen att lägga mig ner för att inte svimma. Fick mer smärta efteråt. Fick order om att var 20:e minut vända på mig i sängen.

På eftermiddagen fick jag upp och stå igen, var lättare denna gången. Vi sänkte sängen lite grann så det blev lättare för mig att häva mig upp. Kunde trampa lite mer på stället denna gången och jag behövde inte hålla mig lika krampaktigt i sjukgymnasten. Gick bra att lägga sig ner. Blev yr även denna gång. Sov som en gris efteråt + att jag fick mer ont och fick mer smärtlindring.

Fick en "tuta" att blåsa i för att vidga lungorna mer och för att kunna andas djupare, slappna av i mage och ryggmusklerna mer.

Läkaren Arne var uppe och sa hej sa att jag trol var trött för att jag förlorat en del blod. Om en dag eller två skulle det även komma ett bakslag och jag skulle komma få mkt ont, detta skulle vara helt naturligt men väldigt jobbigt.

Kommer även ha ont i höger sida då det var därifrån han tagit ben för att lägga mellan kotorna. Berättade att på måndag är det ny röntgen. och jag skulle få se plåtarna och skruvarna i verklighet.

Lyckades tappa ut saften och tv dosan i golvet flera ggr.

Korsetten satt inte som den skulle var för tok för stor så jag måste ha gått ner en hel del de sista två veckorna. Gick inte att spänna åt alls.

På kvällen fick jag upp och stå med två sköterskor. Smärtan var inte så stor denna gången och vi testade innan de andra sprutorna skulle tas pga att jag ev blev lite yr av dem. Gick mkt bättre denna gången och kunde stampa i golvet flera ggr innan lite yrsel kom. Kändes mer tryggt att komma upp nu.

Beräknar kunna gå med kryckor på måndag och trappa och toa.

Hade mkt kramper i hö skinka ( den sida som man tog ben ifrån) ryggen värker och benen värker. Får vända mig ofta i sängen och klarar detta ganska bra just nu.

Lördag:

Natten varit jobbig mkt ont, fått hjälp med att vända mig i sängen.

Bra blodvärden men lite lågt, detta + katoganet orsakar yrseln.

Ska fortsätta med samma höga smärtlindring idag enl läkaren.

Sjuksköterskan glömde mig vid 09:00 då jag skulle ha min medicin för hon pratade med Arne i tfn.

Jag låg på fel håll och nådde inte larmknappen efter många om och men och 30 min senare med gråten i halsen lyckades jag larma. Smärtan var då uppe i 8 på skalan och sköterskan bad tusen ggr om ursäkt och lovade att hålla tiderna bättre.

Var uppe och stod en stund kunde gå några steg. De bytte t-shirt på mig började då snurra och svartna för ögonen och började susa i öronen, fick illa kvickt slänga mig ner i sängen. Gick över fort och sköterskorna var glada över att jag kände av det innan jag drasade i backen.

Ryggen såg fin ut inga svullnader.

Kommande dagar vände allt ganska fort, jag kunde börja gå lite grann i korridoren, släpade dock ena benet efter mig och vaggade som en anka rent ut sagt. Detta pga höften. På måndagen fick jag gå i trappa fungerade ganska bra. Fick även lära mig en ny teknik att gå med kryckorna som jag inte gått innan. Sjukgymnasten kom in två ggr per dag för att höra hur allt gick, svara på mina frågor, gå lite i korridoren med mig.

Efter att man tog katetern fick jag börja gå på toa med hjälp av sköterska. Första dagen var ett rent helvete, jag var kissnödig hela jävla dagen men kunde inte kissa, hade även svårt att ta mig till toan utan att svimma. Detta är visst vanligt när man tar katetern att man får göra en tömning första ggr för att få igång kisseriet igen. Men de kollar en hela tiden med ultraljud så inte blåsan spricker.

Att göra nr 2 ja det var ju en historia för sig, för morfin gör att det blir tvärstopp och även om jag fick nåt äckligt att dricka varje dag för att få igång magen var detta en mardröm för mig. Bara att sitta på toan var en historia för sig och sen att inte kunna torka sig själv ja de är ju iaf utbildade för detta men det tog iaf några dar innan jag kunde vrida mig så pass att jag nådde ner...och ja för den delen innan magen kom i gång.

Dagarna innan jag skulle åka hem trappade man ner min medicinering ganska mkt då jag varit ganska drogad efter op, detta var heller inget roligt vilket gjorde att jag svettades mer än en gris......... Sjuksköterskan var iaf go och hade roligt åt detta och sa att detta var en försmak inför klimakteriet, så nu vet jag hur det är med klimakteriet fast i 32års ålder.

Var helt underbart att få duscha första gången, fick då hjälp av en sköterska i gummistövlar att tvätta mig, så det blev en snabb dusch, eftersom de var rädda för mina svimmningsattacker.

Efter att ha svettats i flera dagar så var detta en höjdpunkt att få bli ren. Har nog aldrig känt mig så fräsch som då.

När jag låg inne så orkade jag inte stå upp rakt mer än några minuter så all min mat intogs i liggandes position, helt rak liggandes på sida. Svårt som attan men det gick, fick ha hakklapp. Blev dock arg när de serverade mig soppa. Testa att äta soppa liggandes på sida helt rak utan att böja upp så mkt, ja det var då inte lätt så jag åt mackorna till istället. Orkade aldrig äta så mkt, både att ligga ner och att ha en åtstramande korsett gjorde att jag blev mätt på minsta lilla.

Efter att ha varit borta i prick fem månader har jag börjat arbetsträna. Det menas att jag fortfarande är sjukskriven 2 veckor till på heltid men att jag är på jobbet och "hälsar" på 1-2 timmar per dag och att jag kan komma och gå som jag vill. Orkar jag inte en dag kan jag stanna hemma.

Skulle ljuga om jag sa att det går som en dans på rosor. Igår när jag jobbade insåg jag att jag inte kan sitta så länge som jag vill utan att jag måste börja stå, kanske sitta 15 min och sen stå en liten stund för att sedan sätta mig ner igen. Var på jobbet i 1,5 timmar innan jag tyckte det räckte. Sedan gick jag ner i gymmet för att träna och stå en stund på crosstrainern. Jag orkade bara 9min (utan belastning) sen sa ryggen ifrån lite för mycket. Jag blev nästan svettig av att stå den korta stund. Hej och hå konditionen som bortblåst. Testade även att köra biceps med hantlar men fick fasen går ner 2kg per hantel för att orka, vart tog musklerna vägen....

Stod på balansplattan och balansen är det iaf inget fel på den finns fortfarande kvar. Får balansera med ett ben i taget och stå och blunda för att det ska ge lite träning. Tog det väldigt lugnt i gymmet för jag vill inte får för stora bakslag nu i början.

Dagen på jobbet idag var tungt, det var jobbigt att sitta och det var jobbigt att stå. Tror att jag har lite träningsvärk och därmed inte orkar lika mycket idag. Så jag var bara på jobbet knappt 1,5h.

Är iaf helt slut både i kroppen och knoppen. Snacka om att man inte är van vid att sitta vid en dator och läsa och vara social bland folk. Men gud vad skönt att vara tillbaka och få träffa alla goa arbetskollegor igen. Fått många välkommen tillbaka kramar och det värmer i hjärtat.

Röntgades och träffade ortopeden i måndags.

Såg kanon ut på bilderna, skruvarna sitter där de ska och har inte flyttat på sig. Benläkningen kring skruvarna ser toppen ut. Ortopeden Arne var mer än nöjd och sa att nu släpper han restriktionerna så numera om jag orkar och kan får jag iallafall lyfta vad jag vill. Jag lär inte gå sönder. Finns inget som knäcker skruvarna nu när benen kring skruvarna växt fast.

Så nu är det bara till att träna järnet för att förhoppningsvis bli smärtfri en vacker dag. Han sa att det tar 1år från att man plockat korsetten med träning och allt innan man vet fullt resultat. Så februari 2013 hoppas jag vara i bästa skick ja givetvis tidigare.

Klagar just nu på att jag tycker ryggen står stilla i utvecklingen och att jag har samma värk. Men när jag tänker till är jag faktiskt lite mer rörligare, lite mjukare i kroppen. Det hugger inte längre lika mycket i ryggen när jag ligger på mage och ska vända huvudet från ena sidan till den andra. Jag kan lyfta upp ryggen lite mer nu.

Kan även öppna skåpet till soporna, jag når numera ner till knoppen på dörren utan att grina illa varje gång. (vi har ett lågt kök).

Försöker numera att bara äta 3 Panodil och 3 Tramadol, går hyffsat om jag inte är alldeles för aktiv utan lyssnar på kroppen och går och lägger mig och vilar när ryggen säger ifrån.

Jag får numera inte lika många smärttoppar utan det händer bara ibland. Bakslagen som kommer är inte lika svåra att ta sig igenom.

Tror att jag klagar för att jag nu vill slippa "känna av" ryggen alls. Men jag vet rehabtiden är lång och det tar år innan allt rättat til sig.

På måndag är det dags för röntgen igen och träff med ortopeden Arne.

Har även tänkt att börja arbetsträna lite nästa vecka. Eller hälsa på ett par dagar nån timme åt gången eller vad man nu kallar det.

Är iaf helt sjukskriven två veckor till och de två veckorna har jag tänkt arbetsträna. Och sen börjar jag jobba 25% fram till mitten av maj.

Så långsamt framåt i lugn takt. Känns skönt.

Enligt sjukgymnasten kommer jag vara helt död av att ta mig tillbaka på jobbet, både kroppsligt och knoppsligt.

Idag är en sån där skitdag när ryggen inte vill alls. Den värker så in i bomben och det hugger och har sig när jag rör på mig.

Vet inte om det är för att jag gick en lite längre runda med hunden imorse och sedan körde bil till djursjukhuset då han ska sövas för att ta biopsi i hals och mage. Tror att det kanske blev lite för mycket för min kära rygg. Och inte blev det ju bättre när jag började plocka och dona här hemma. Rastlösheten själv när vovven opereras.

Så ska försöka ligga ner nån timme och ta det lite lugnt och sen får vi se hur ryggen mår. Har sån lust att städa ur lite skåp. Samlar lätt på sig en massa skräp och mycket ligger på fel hyllor bara för att sakerna ligger "ryggvänligt" ser för jävligt ut men så är det med opererad rygg man kan inte styra över allt...