Har hittat mina anteckningar från sjukhuset om vad som hände dagarna jag var inlagd och tänkte försöka plita ner lite av det.

Opererades torsdagen

Fredag:

Dränet borttaget.

Fick stå upp med hjälp av sjukgymnasten. Låg på rygg och fick rulla över på mage, ner med ena benet i golvet och sen häva mig upp med armarna så att ryggen hela tiden var rak. Gick men det var inte lätt.

Lyckades trampa lite med fötterna sedan blev jag yr och var tvungen att lägga mig ner för att inte svimma. Fick mer smärta efteråt. Fick order om att var 20:e minut vända på mig i sängen.

På eftermiddagen fick jag upp och stå igen, var lättare denna gången. Vi sänkte sängen lite grann så det blev lättare för mig att häva mig upp. Kunde trampa lite mer på stället denna gången och jag behövde inte hålla mig lika krampaktigt i sjukgymnasten. Gick bra att lägga sig ner. Blev yr även denna gång. Sov som en gris efteråt + att jag fick mer ont och fick mer smärtlindring.

Fick en "tuta" att blåsa i för att vidga lungorna mer och för att kunna andas djupare, slappna av i mage och ryggmusklerna mer.

Läkaren Arne var uppe och sa hej sa att jag trol var trött för att jag förlorat en del blod. Om en dag eller två skulle det även komma ett bakslag och jag skulle komma få mkt ont, detta skulle vara helt naturligt men väldigt jobbigt.

Kommer även ha ont i höger sida då det var därifrån han tagit ben för att lägga mellan kotorna. Berättade att på måndag är det ny röntgen. och jag skulle få se plåtarna och skruvarna i verklighet.

Lyckades tappa ut saften och tv dosan i golvet flera ggr.

Korsetten satt inte som den skulle var för tok för stor så jag måste ha gått ner en hel del de sista två veckorna. Gick inte att spänna åt alls.

På kvällen fick jag upp och stå med två sköterskor. Smärtan var inte så stor denna gången och vi testade innan de andra sprutorna skulle tas pga att jag ev blev lite yr av dem. Gick mkt bättre denna gången och kunde stampa i golvet flera ggr innan lite yrsel kom. Kändes mer tryggt att komma upp nu.

Beräknar kunna gå med kryckor på måndag och trappa och toa.

Hade mkt kramper i hö skinka ( den sida som man tog ben ifrån) ryggen värker och benen värker. Får vända mig ofta i sängen och klarar detta ganska bra just nu.

Lördag:

Natten varit jobbig mkt ont, fått hjälp med att vända mig i sängen.

Bra blodvärden men lite lågt, detta + katoganet orsakar yrseln.

Ska fortsätta med samma höga smärtlindring idag enl läkaren.

Sjuksköterskan glömde mig vid 09:00 då jag skulle ha min medicin för hon pratade med Arne i tfn.

Jag låg på fel håll och nådde inte larmknappen efter många om och men och 30 min senare med gråten i halsen lyckades jag larma. Smärtan var då uppe i 8 på skalan och sköterskan bad tusen ggr om ursäkt och lovade att hålla tiderna bättre.

Var uppe och stod en stund kunde gå några steg. De bytte t-shirt på mig började då snurra och svartna för ögonen och började susa i öronen, fick illa kvickt slänga mig ner i sängen. Gick över fort och sköterskorna var glada över att jag kände av det innan jag drasade i backen.

Ryggen såg fin ut inga svullnader.

Kommande dagar vände allt ganska fort, jag kunde börja gå lite grann i korridoren, släpade dock ena benet efter mig och vaggade som en anka rent ut sagt. Detta pga höften. På måndagen fick jag gå i trappa fungerade ganska bra. Fick även lära mig en ny teknik att gå med kryckorna som jag inte gått innan. Sjukgymnasten kom in två ggr per dag för att höra hur allt gick, svara på mina frågor, gå lite i korridoren med mig.

Efter att man tog katetern fick jag börja gå på toa med hjälp av sköterska. Första dagen var ett rent helvete, jag var kissnödig hela jävla dagen men kunde inte kissa, hade även svårt att ta mig till toan utan att svimma. Detta är visst vanligt när man tar katetern att man får göra en tömning första ggr för att få igång kisseriet igen. Men de kollar en hela tiden med ultraljud så inte blåsan spricker.

Att göra nr 2 ja det var ju en historia för sig, för morfin gör att det blir tvärstopp och även om jag fick nåt äckligt att dricka varje dag för att få igång magen var detta en mardröm för mig. Bara att sitta på toan var en historia för sig och sen att inte kunna torka sig själv ja de är ju iaf utbildade för detta men det tog iaf några dar innan jag kunde vrida mig så pass att jag nådde ner...och ja för den delen innan magen kom i gång.

Dagarna innan jag skulle åka hem trappade man ner min medicinering ganska mkt då jag varit ganska drogad efter op, detta var heller inget roligt vilket gjorde att jag svettades mer än en gris......... Sjuksköterskan var iaf go och hade roligt åt detta och sa att detta var en försmak inför klimakteriet, så nu vet jag hur det är med klimakteriet fast i 32års ålder.

Var helt underbart att få duscha första gången, fick då hjälp av en sköterska i gummistövlar att tvätta mig, så det blev en snabb dusch, eftersom de var rädda för mina svimmningsattacker.

Efter att ha svettats i flera dagar så var detta en höjdpunkt att få bli ren. Har nog aldrig känt mig så fräsch som då.

När jag låg inne så orkade jag inte stå upp rakt mer än några minuter så all min mat intogs i liggandes position, helt rak liggandes på sida. Svårt som attan men det gick, fick ha hakklapp. Blev dock arg när de serverade mig soppa. Testa att äta soppa liggandes på sida helt rak utan att böja upp så mkt, ja det var då inte lätt så jag åt mackorna till istället. Orkade aldrig äta så mkt, både att ligga ner och att ha en åtstramande korsett gjorde att jag blev mätt på minsta lilla.