Klagar just nu på att jag tycker ryggen står stilla i utvecklingen och att jag har samma värk. Men när jag tänker till är jag faktiskt lite mer rörligare, lite mjukare i kroppen. Det hugger inte längre lika mycket i ryggen när jag ligger på mage och ska vända huvudet från ena sidan till den andra. Jag kan lyfta upp ryggen lite mer nu.

Kan även öppna skåpet till soporna, jag når numera ner till knoppen på dörren utan att grina illa varje gång. (vi har ett lågt kök).

Försöker numera att bara äta 3 Panodil och 3 Tramadol, går hyffsat om jag inte är alldeles för aktiv utan lyssnar på kroppen och går och lägger mig och vilar när ryggen säger ifrån.

Jag får numera inte lika många smärttoppar utan det händer bara ibland. Bakslagen som kommer är inte lika svåra att ta sig igenom.

Tror att jag klagar för att jag nu vill slippa "känna av" ryggen alls. Men jag vet rehabtiden är lång och det tar år innan allt rättat til sig.

På måndag är det dags för röntgen igen och träff med ortopeden Arne.

Har även tänkt att börja arbetsträna lite nästa vecka. Eller hälsa på ett par dagar nån timme åt gången eller vad man nu kallar det.

Är iaf helt sjukskriven två veckor till och de två veckorna har jag tänkt arbetsträna. Och sen börjar jag jobba 25% fram till mitten av maj.

Så långsamt framåt i lugn takt. Känns skönt.

Enligt sjukgymnasten kommer jag vara helt död av att ta mig tillbaka på jobbet, både kroppsligt och knoppsligt.