Ryggvärken har tilltagit avsevärt. Har även ont i operationssåret, det bränner och det ömmar.

Har de två sista dagarna gått en lite längre runda på kvällen ( lilla rundan runt skolan.) och jag tycker att

det har gått hyffsat. Visst att jag går lite sakta och får vila mig ett par ggr runt och jag får lite mer ont i

slutet på rundan men inte så jätte mycket.

Det slog mig idag att sjukgymnasten på sjukhuset sa till mig att jag inte fick ha som mål att gå längre och längre, utan att jag skulle mer fokusera på att gå bra än att gå långt. Och att det var bättre att gå lite än inget alls och då bra istället.

Så jag får backa hem lite i min egen vilja, jag vill så jätte mycket och jag vill gärna att det hände igår. Jag har alltid för bråttom och det har jag haft hela livet. Det är en sak jag jobbar med varje dag att bromsa mig själv, att det inte är ett nederlag att det inte går så fort fram som jag vill. Att man inte ska sätta för höga mål, iaf inte så höga att man inte når upp till dem. Rimliga gränser helt enkelt.

Och att ta ett steg bakåt faktist även det är ett steg i rätt riktning. I alla fall för mig.

Sätter man för höga mål är det också lätt att misslyckas, att känna sig misslyckad helt enkelt.