Har fått MRT den 1 april, hoppas på att den visar att det "bara" är en disk som är problemet att det är den disken som diskbråcksopererades tidigare. Hoppas verkligen inte att det är flera diskar, att disken ovanför har läkt fint.....Hoppas på att bara behöva steloperera en nivå...

Just nu känns det som en evig väntan, äter värktabletter i massor känns det som, bara för att klara av vardagen, klara av att jobba, att ha lite fritid.

Vill veta veta vilket datum jag ska opereras, försöka förbereda mig, är så himla nervös inför steloperationen, hur man ska må efteråt... ja frågorna snurrar.

Försöker hitta bloggar, information av personer som gått igenom en steloperation, söker efter information som en idiot.   

Tiden går fort, man lär sig leva med sin smärta, eller rättare sagt man har inget val, ens kompisar är vana säger att Bea -ja det är ju hon med ryggbesvären.

Är glad att jag har ett arbete och arbetskamrater som accepterar att jag har problem, kan ta mina pauser när jag behöver, kan lägga mig ner på min lilla matta för att avlasta ryggen när så behövs.

Att jag har en sambo som står ut med dessa eviga besvär som gör allt för att jag ska må bra.

Hoppas att snart få se ljus i tunneln, att steloperationen ska vara värt allt som det innebär. Har fått uppmålat för mig att det ska vara en stor pärs att gå igenom.

Just nu är ryggen inte alls bra, har nyligen haft en låsning i ryggen och har nu stor smärta trots massor med värktabletter, har svårt att gå.

Men jag går ut och går ändå men det blir bara korta korta promenader just nu tyvärr, vill ju så gärna vara ute med hunden få se hans glädje. Vill träna med honom, jobba med honom och inte bara låta honom vara en sovande sällskapshund.

Hoppas på att jag ska hinna med ett par tävlingar i lydnad med honom innan operationen.