Går inte en dag utan att jag har mina trogna följeslagare med i sängen. De är inte stora men det kan ändå bli lite trångt ibland när de sträcker ut sig allt vad de kan. Slöfockar är vad de är             

Eftersom ryggen läker som den ska får jag ju numera vara utan korsetten, vilket är jättesvårt. Jag har dock inte använt den mer än en gång hitills. Men idag har jag lust att ta på den igen. Den hatade korsetten som jag numera älskar. Att vara utan korsett är ett litet helvete som jag inte trodde skulle bli så här jobbigt. Ryggen bara skriker just nu, ont så in i helvete när jag rör på mig. Framförallt när jag ska resa mig från sittandes. Ska försöka att inte sitta så lågt till en början för det gör för ont att ta sig upp. Men jag lär mig den hårda vägen. Vill ju gärna lite för mycket. Har kortat ner promenaderna rejält- Är tillbaka på ruta ett, har skitsvårt för att gå utan korsetten. Känns som om hela jag vilar på skruvarna, vilket nog är sant då jag inte har några som helst muskler kvar. Så det tar nog lite tid för dem att vänja sig. Har även fått ont i kotan som sitter ovanför de första skruvarna. Blir ju ett nytt rörelsemönster för den, helt plötsligt får ju den kotan börja röra på sig mer och den säger ifrån rejält just nu. Ortopeden och jag diskuterade det här med att jag vill vara tablettfri nu och att jag var bekymrad över att jag äter en del smärtlindring. Han var dock inte alls bekymrad över det utan trodde att det kommer släppa ju mer jag kommit in i träningen och musklerna blivit starkare. Ska ju träffa han om tre månader igen efter röntgen som jag ska göra då igen. Då hoppas jag iaf att jag slipper knapra tabletter. Träffade sjukgymnasten förra veckan, ja vad ska man säga, man kan ju inte älska alla. Hon är jätte trevlig men hon ger mig inget motstånd eller pushing eller vad man ska säga. Känns som om jag är mer påläst än henne. Hon behöver bara ge mig pappret på de olika övningar jag nu ska göra så vet jag precis, vi har inte så mkt att diskutera där. Jag vill ha lite mer att bita i, når mer att kämpa för. Men övningarna jag fått är iof lite att bita i, vissa kan jag inte göra för skruvarna säger ifrån för mycket. Men det tar sig nog. Jag gör övningarna två gånger per dag fast att jag inte vill. Är inte kul att träna när hela kroppen bara skriker döda mig istället. Men jag har gett mig fan på att jag ska bli fri den här skiten så jag biter ihop och tränar på. Ska träffa sjukgymnasten om sex veckor igen.

Idag har jag röntgats och träffat ortopeden Arne igen. Allt gick jätte bra och jag läker som jag ska. Min kropp har accepterat skruvar och benbitar och läkningen såg bra ut. Arne var jätte nöjd och jag läker fort.

Nu släpper han restriktionerna så jag får numera sitta och gå utan korsett. Eller rättare sagt öva mig till att gå utan och kunna sitta igen.

Fick sätta mig på en stol framför honom för han ville se så jag kunde sitta.  Åh gud vad jobbigt det var, tog lång tid innan jag vågade slappna av. Har inte suttit på tre månader, vilken känsla att få göra det igen. Och gå utan korsett fy farao vad jobbigt. Han tog ut stålskenorna ur korsetten och slängde dem i papperskorgen och sa nu behöver du inte dem mer eller vill du ha dem som blompinnar.

Han sa att många väljer att ha på korsetten lite mer i början för att kroppen blir trött innan man vant sig vid att vara utan.

Och jag förstår detta. Har ju inga muskler kvar och känner mig som en vinglig flaggstång. Vaggar fram som en anka.

Han sa att nu börjar din träning och räkna med ett år av rehabträning och fortsätt gärna träna efter det med.

Återbesök och ny röntgen om ca 3 månader.

Så idag känner jag mig lycklig. Jag läker som jag ska!!!!!

Imorgon ska jag träffa sjukgymnasten för att börja träna upp min stabilitet och styrka igen.

Har nog haft en hel vecka som varit skit. Ryggen tog mycket stryk när jag gav mig på att försöka gå längre promenader. Har inte sovit bra på flera nätter och dagarna har inte varit kul. Brukar inte ge upp men just nu är jag nära gränsen för vad jag orkar med. Just nu känner jag var operationen verkligen nödvändig mår mer skit nu än jag gjort på länge.  Jag kommer fan inte bli bra

Just nu orkar jag inte stå, gå eller göra nåt alls.

-Men jag vet att detta är bakslaget man talat om redan från början. Arne sa att du kommer få ett bakslag så stort att du knappt vill leva. Och nu är jag där bakslag så in i helvete. Vågar knappt skriva att det känns bättre idag och att inatt var första natten på länge som jag sovit ganska bra, sov även utan korsett. Lyckades hitta en och annan sovställning som inte började göra ont efter 3 minuter. Känner mig nästan utvilad. Men dagen har bara börjat..

Finns nog ingen katt som snarkar så högt som min äldsta katt. Låter som ett helt tröskverk och ibland gnisslar hon. Ja det låter så förbaskat roligt. På kvällarna lägger hon sig i husses armhåla tills han somnar och han vänder på sig. Då ligger hon bakom hans rygg, emellan oss. Ser så roligt ut då de alltid ligger åt samma håll oavsett om han vänder sig till andra sidan. Så fort husse börjar snarka så börjar även katten snarka. Det slår aldrig fel. Så varje kväll sprider sig ett stort leende på mina läppar. Det ser så mysigt ut och givetvis låter det dö roligt. Ligger och fnissar för mig själv. Älskade katt och husse.

Fick en helt underbar filt av en kär vän så numera har jag även sällskap HELA dagarna av katten. Vi är inte helt överens vems filten är. Hon är helt övertygad om att den är införskaffad bara för hennes skull.     

Har sovit som ett lass skit i natt. Det har krampat i och runt ryggraden, haft en molnande smärta som inte ville ge med sig. Har inte hittat någon sovställning som var någorlunda smärtfri. Slängde i mig en massa Tradolan ja inte så att det var risk för överdos men verkligen maxdosen man får ta. Hjälpte inte ett skit annat än att jag fick en billig fylla. Så jag har varit uppe minst 15ggr inatt och gått en runda i huset för att få skiten att släppa.
Katten har iaf hållt mig sällskap hela natten, hon har legat tätt intill mig och spunnit så fort jag rört på mig, vilket blev hela tiden. Skönt att ha en päls att borra in händerna i, en lugnande känsla helt enkelt och särskilt när man hör spinnet.

Givetvis är det ju mitt eget fel för igår fast att jag hade lite mer ont så gick jag den lite längre rundan på kvällen. Tänkte att det är väl bra att få igång blodcirkulation mm.  Men med facit i handen igen så var nog detta ingen bra idé. Så idag ska jag försöka ta det lite lugnare och inte rusa fram som en jävla jakthund.

Lär jag mig av mina misstag- ja förhoppningsvis en vacker dag.

Efter ryggens ras i fredags känner jag mig nu starkare igen. Igår testade jag att gå en lite längre runda (skolan inre gympasals varv) vet inte riktigt hur långt det är men kanske ca 800m och det gick faktiskt rätt bra behövde inte stanna och vila och var inte helt slut när jag kom hem igen, bara lite trött.

Går fortfarande med kryckor då jag känner att jag behöver stödet. Och när jag behöver stanna och vila är de bra att kunna luta sig emot. Gick även runt fotbollsplanen igår morse.

Med facit i hand idag kanske det var en aning för mycket aktivitet för ryggen då jag idag har lite mer ont. Så jag har fått äta lite mer piller idag för att dämpa smärtan. Men känslan igår när jag gick var skön, kände mig för en stund lite starkare och att det fanns hopp för mig.

Hade tänkt skriva igår att jag ett par nätter sovit utan korsetten och att detta gått rätt så bra. Har kommit på att om jag sover i min sidenpyjamas så glider det väldigt lätt mot glidlakanet och det blir hur lätt som helst att vända på sig. Och jag har sovit rätt bra.

Idag följer inte denna känslan längre att det går framåt, vaknade med en sån jävla smärta så jag ligger mest och kippar efter luft så jävla ont gör det.. vill inte röra mig alls. Har varit uppe och ätit frukost men orkade inte så länge.

Som sagt vissa dagar bättre än andra..