Nu är det 4 månader sedan operationen och nu känner jag att det börjar vända åt rätt håll.

Känner mig starkare och betydligt rörligare. Har dock svårt att minska ner tabletterna till det antal jag vill för värken blir för mycket helt enkelt. Men ett steg i taget.

Denna veckan har jag kunnat gå ut med hunden på morgonen, vilket var omöjligt för ngn vecka sedan då jag inte kunde röra mig så tidigt. Jag kan även gå 2-3 rundor per dag, och jag tycker jag har fått upp tempot lite grann, inte längre en snigel. Sambon påtalade det höromdagen att jag rör på mig mer, har inga större problem att sätta mig på huk och ta fram en gryta el likn. Verkar mer rörlig helt enkelt.

Men visst jag får ibland äta upp att jag försöker för mycket men sånt är livet.

Träffade min sjukgymnast idag, vilket inte gav mig ett skit. Visst vi pratade lite om vad jag inte får göra och hur jag ska lägga upp veckorna kring min återgång i arbetet. Men hon ger inte mig den där sparken där bak som jag skulle vilja ha. Så nästa träff med henne blir i Maj ja ni hörde rätt så engagerad är hon att hon vill träffa mig redan i Maj......suck...alltså om två månader.

Hon känner väl att hon inte behöver pusha mig för jag är redan så målinriktad och vill träna osv..

Jag har iaf tänkt att börja arbetsträna i April. Ska bara ringa till försäkringskassan och diskutera lite kring detta.

En sak som gnager sig fast i mig nu när jag har börjat kunna röra mig litegrann bland folk är vad folk ska tänka om mig.. tänk om de tänker "jaha hon kan handla men inte jobba" jag vet inte varför jag tänker så men jag gör det. Men skulle jag däremot träffa en sjukskriven kollega i affären så skulle jag snarare tänka å vad roligt att hon är utanför huset. Å vad roligt att se att hon är på benen. Jag skulle aldrig tänka som jag tror folk tänker om mig. 

Man känner sig nästan dum när man handlar och är ute bland folk och att man är sjukskriven och inte kan jobba. Tror hela tiden att folk tänker negativt och tror att man är "en av dem som fuskar med sjukskrivningar och bidrag mm."

Försöker tänka att det faktiskt är ett steg i rehaben att kunna röra på sig och att folk faktiskt inte tänker så om en. Hoppas iaf att kunna börja jobba lite smått om en månad eller två.

Testade att dra ner på medicinerna lite grann eller rättare sagt halvera dem. Gick inte bra alls. Smärta så in i helv…. Kan knappt göra mina sjukgymnastövningar utan att börja gråta så jag tror jag får bita i det sura äpplet och äta lite mer igen. Kanske inte var så smart att minska i samband med att man varit mer aktivt…

Igår gick jag en lite längre runda runt kvarteret tycker att det gick bra fick skapligt ont i både rygg och högra muskel och höft men det gick gå ändå och värken efteråt blev inte mer iaf.

Idag ska jag försöka ta det lugnt och bara ligga och tycka synd om mig själv och tycka livet är pest och pina…för det är inte ofta jag lägger mig ner och ger upp.  Trött på att ha ont.

Det har börjat blixtra i ryggen så in i bomben känns som om skruvarna ska trilla ut. Känner hur hela jag vilar på skruvarna. Fick en hostattack häromdagen där sambon fick hålla mig uppe för att ryggen inte orkade och blixrtade så in i..

Jag gör som katten, kryper i ett par byxor och sover mig genom dagen.

Har varit igång för mycket så ryggen säger ifrån rejält, men ibland är det värt det. I lördags var vi ute på sjön och fiskade och grillade. Jag hade med mig ett liggunderlag så jag kunde ligga ner en del, eftersom jag inte kan sitta så länge ännu och orkar inte så mycket som jag vill. Och sen proppade jag i mig full dos med tabletter. Alla var så himla gulliga och hjälpte mig med allt. Åkte även fyrhjuling sakta sakta tillbaka till bilen när vi skulle hem så jag slapp gå i snöslasket som blivit.

I går följde jag med och handlade för första gången på 3,5månader jobbigt som fan var det och jag fick sätta mig ett par gånger i affären. Men det var så himnla skönt att få komma ut och se folk igen. Kunna handla det jag ville.

Känner att jag blir starkare och starkare dag för dag. Jag får ont när jag gör saker men jag återhämtar mig lite snabbare än innan.

Visst nu sitter jag här och har ont och kommer inte kunna göra så mycket idag eller imorgon men helgen var helt klart värt det.

Just nu har jag ständig värk. Lyckas inte riktigt plocka värken. Men jag slarvar även lite med värktabletterna lite för att känna efter hur ont jag har just nu. Är mer och mer aktiv och bromsar inte alltid så mycket som min kropp skulle behöva. Sambon föreslog att jag skulle ta tiden på hur mycket jag sitter på en dag. Kan ju vara så att jag sitter för mycket. Vilket är helt riktigt. Jag sätter mig gärna lite halvdant i soffan för det känns bra just då och sitter alldeles för länge. Och detta tror jag kroppen säger ifrån om. Jag är rastlös, vilket gör att jag springer omkring som en hottentott och min kropp är inte van vid denna upptrappning av aktivitet. Tvingade även sambon att skjutsa mig till en djuraffär och där gick jag omkring och strosade ett bra tag. Tror att ett par dar efter så här så säger kroppen ifrån. Jag vet att jag gärna gör allt på en gång. Men som jag sagt innan jag lär mig fast den hårda vägen.

Har fått svårt att sova igen, svårt att vända på mig så nu har sidenpyjamasen och glidlakandet åkt fram igen, bästa kombinationen hala byxor mot siden.

Och fingrarna harjag fortfarande ont i, har jag lyckats hålla mig ifrån stickningen- nej så jag får väl antagligen skylla mig själv.

Idag har jag börjat äta glykosamin. Har så förbaskat ont i lederna i händerna, kan inte knyta händerna och kan inte greppa något. Nätterna och mornarna är värst.

Har haft detta ganska länge men inte så här farligt. Har väl alltid haft svårt att greppa smörkniven på mornarna men har tänkt att det är normalt eftersom jag kan ha en tendens att knyta mina händer hårt när jag sover.

Fick även förbaskat  ont för ett par månader sedan när jag jobbade, men trodde att jag knappat för mycket på tangentbordet och att det var det som var orsaken. Men nu när jag går hemma och skräpar tänkte jag att det kanske har med att jag stickat, har slutat med det och händerna värker ändå så in i helvete.

Tänker även på det när jag sover om jag vaknar med knytna händer men det verkar inte som det just nu iaf. Ska testa att tejpa fingrarna några nätter för att undkomma det problemet. Så nu ska jag iaf testa glukosamin en månad för att se om symtomen minskar sen ska jag gå till läkaren...

Just nu går det lite upp och ner som vanligt med andra ord. Känner att jag blivit starkare och lite mer rörlig. Ryggen hugger dock en del när jag rör mig. Mina promenader är återigen korta efter att korsetten åkt av, men jag tycker att de senaste promenaderna har gått bra. Känner mig lite lite starkare. Dock värker ryggen en del och höger höft och muskel smärtar en hel del. Men så kan det visst vara ett bra tag efter operation så det är bara att bita ihop.

Testade att åka bil runt kvarteret igår och det gick sådär. Tog på mig korsetten för att hålla uppe ryggen lite bättre. Kan säga att jag inte är van vid att sitta med den så det kändes som om revbenen skulle gå av. Fick stanna bilen för att kunna lossa spännena på korsetten. Vågade inte åka så långt eftersom det var första gången. Det kändes i ryggen men inte så den kollapsade. Får ge det ett par veckor så musklerna kring rygg och mage blivit starkare innan det känns helt ok att sitta i bil tror jag.

Har i allafall lärt mig att bara för att man nu får sitta på huk ska man inte göra det när man inte gjort det på 3 månader för då blir man liggandes på golvet kravlandes som en padda på rygg.

Och bara för att man får sitta ska man inte sitta för länge för då känner man sig som en 110 årig tant och lika vig som ett kylskåp.

En dag i taget och snigelfart eller hur var det nu jag skulle tänka.... jag lär mig fast ibland den lite hårda vägen...

Låg och tittade på lite bilder och fick en enorm längtan till vår och sommar. Till ryggen är mer ok så jag kan ge mig ut på hundträning och lite tävlingar igen. Smått sugen på att börja tävla igen. Hoppas även på att kunna skaffa mig en valp till hösten, får dock se om det föds någon bullmastiff i min smak eller om det blir en annan ras....

Längar även efter husvagnslivet.

        Apportering. Fabian med fågel och min gamle hund Rasmus med Apport

         Trötta hundar efter viltspårsträningen. Neo och Fabian

 I väntan på lydnadstävling klass 2

 Lydnadstävling

 Hundträning

 Husvagnssemester