Låg i natt och funderade på varför jag har så bråttom i livet.

Känner mig ibland stressad över att jag inte är bättre i ryggen än vad jag är och jag ser inte framstegen så bra.

Tror att jag är så himla rädd för att inte bli bra, ska jag leva så här resten av mitt liv, smärta som är outhärdlig och knapra en massa tabletter.

Vad är nästa steg om inte steloperationen blir bra.

Visst att jag troligen alltid kommer att få leva med viss smärta det vet jag men frågan är hur mycket.

Försöker bromsa mig själv och ta dagarna som de kommer. Det är något jag jobbar med varje dag. Att inte grubbla så mycket på framtiden utan ta dagen som den kommer. Att se varje litet framsteg som bra. Och jag vet att läkningen av ryggen inte är klar förrän efter ca 9månader och när det gått ett år det är först då man kan se om det blev bra. Om inte annat kan det ta lite mer tid. Detta vet jag och jag försöker säga det till mig själv varje dag. Ändå kan jag stressa upp mig, tänk om jag inte blir bra....

Och att bakslag inte är farligt.

Sjukgymnasten på sjukhuset sa att smärta är inte farligt men däremot jobbigt för dig och bakslag kommer du få varken sig du vill eller ej. Lär dig av misstagen istället.

Jo jag vet ju detta, frågan är bara hur hårt jag behöver slå mig själv i huvudet för att sluta rusa fram.

 

Lippe

5 januari 2012 18:47

Jisses vad jag känner igen de där tankarna!! Ska det vara så här? Tännk om jag aldrig blir bättre?? Tänk om det inte läker som det ska osv...Helt naturligt att tänka så när man gör en stor operation där återhämtning och läkning tar så lång tid.
Jag hade också inställningen att jag nog aldrig skulle bli smärt eller besvärsfri men att jag skulle bli fungerande. Jag har fortfarande den inställningen. Jag har fortfarande ont men det är inte i närheten av vad det var och när jag får ont så vet jag att det räcker med vila så är jag på benen ien!
Och det där med att lära sig att inte vara för ivrig och inte överanstränga sig kan vi ju försöka tipsa varandra om hur man gör ;)
Tid läker vet du!

http://hrifrnochvidare.blogspot.com

 

EllinorO

6 januari 2012 01:39

Jag vet precis hur du känner dig. Det är nått som mal i mitt huvud varje dag, tänk om jag aldrig blir bättre, tänk om jag alltid kommer att ha det så här? Tänk om , det där jäkla tänk om: et driver mig till vansinne.

Jag gör allt i min makt för att bli bättre, det gör säkert du med och för att bli bättre måste du vara sengångare. Det tar upp till två år. 2! år för att ryggen ska läka helt.

Fy sjutton så sakta tiden går och man vill vara bra helst för ett år sedan. Ja du fattar det är inte lätt att vara sengångare när man vill vara en springande zebra som går på i 180.

Jaja, mindre zebra, mer sengångare.

http://olssonskrypin.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har det äntligen kommit en massa snö, jag älskar verkligen det vita landskapet och hur tyst det blir runt omkring. Så härligt ljust och fint. Fick dock känna på att mina muskler kanske inte riktigt var redor för att pulsa i snön och definiti...

Rörligare dag för dag   Kommer hela tiden på mig själv med att jag faktiskt blir rörligare och rörligare för varje dag som går att saker blir mindre och mindre jobbigt. Var och hälsade på mormor i helgen och min sambo påpekade att jag tog mig u...

Usch vad jag är hösttrött eller vinterdeprimerad eller vad man nu ska säga. Känner att jag inte har lust med nåt alls. Det är bara mörkt och trist just nu. Mörkt när man går till jobbet och mörkt när man slutar. Solen har inte synts till på flera...

Skaffade ju en liten Bullmastiffvalp- Bubba Bubba har nu växt till sig lite från att ha vägt nästan 6kg till att bli 28kg lätt, han är en liten tunnis med låånga ben han är nu 6 månader gammal. Han är verkligen minstingen i kullen, väger nästa...

Nu har det gått 1år sedan operationen och jag måste säga att tiden verkligen har sprungit iväg.Trodde aldrig att tiden skulle gå så här fort. Ryggen är nog nu ca 75% bättre än innan operation. Jag har fortfarande ont men det är mest när jag sitte...