Eftersom ryggen läker som den ska får jag ju numera vara utan korsetten, vilket är jättesvårt. Jag har dock inte använt den mer än en gång hitills. Men idag har jag lust att ta på den igen. Den hatade korsetten som jag numera älskar. Att vara utan korsett är ett litet helvete som jag inte trodde skulle bli så här jobbigt. Ryggen bara skriker just nu, ont så in i helvete när jag rör på mig. Framförallt när jag ska resa mig från sittandes. Ska försöka att inte sitta så lågt till en början för det gör för ont att ta sig upp. Men jag lär mig den hårda vägen. Vill ju gärna lite för mycket. Har kortat ner promenaderna rejält- Är tillbaka på ruta ett, har skitsvårt för att gå utan korsetten. Känns som om hela jag vilar på skruvarna, vilket nog är sant då jag inte har några som helst muskler kvar. Så det tar nog lite tid för dem att vänja sig. Har även fått ont i kotan som sitter ovanför de första skruvarna. Blir ju ett nytt rörelsemönster för den, helt plötsligt får ju den kotan börja röra på sig mer och den säger ifrån rejält just nu. Ortopeden och jag diskuterade det här med att jag vill vara tablettfri nu och att jag var bekymrad över att jag äter en del smärtlindring. Han var dock inte alls bekymrad över det utan trodde att det kommer släppa ju mer jag kommit in i träningen och musklerna blivit starkare. Ska ju träffa han om tre månader igen efter röntgen som jag ska göra då igen. Då hoppas jag iaf att jag slipper knapra tabletter. Träffade sjukgymnasten förra veckan, ja vad ska man säga, man kan ju inte älska alla. Hon är jätte trevlig men hon ger mig inget motstånd eller pushing eller vad man ska säga. Känns som om jag är mer påläst än henne. Hon behöver bara ge mig pappret på de olika övningar jag nu ska göra så vet jag precis, vi har inte så mkt att diskutera där. Jag vill ha lite mer att bita i, når mer att kämpa för. Men övningarna jag fått är iof lite att bita i, vissa kan jag inte göra för skruvarna säger ifrån för mycket. Men det tar sig nog. Jag gör övningarna två gånger per dag fast att jag inte vill. Är inte kul att träna när hela kroppen bara skriker döda mig istället. Men jag har gett mig fan på att jag ska bli fri den här skiten så jag biter ihop och tränar på. Ska träffa sjukgymnasten om sex veckor igen.